French Realist/Impressionist Painter and Sculptor, 1834-1917 French painter, draughtsman, printmaker, sculptor, pastellist, photographer and collector. He was a founder-member of the Impressionist group and the leader within it of the Realist tendency. He organized several of the group exhibitions, but after 1886 he showed his works very rarely and largely withdrew from the Parisian art world. As he was sufficiently wealthy, he was not constricted by the need to sell his work, and even his late pieces retain a vigour and a power to shock that is lacking in the contemporary productions of his Impressionist colleagues.  Related Paintings of Edgar Degas :. | LAbsinthe | Dancers Climbing a Stair | Jockeys | A Woman Ironing | Woman Combing Her Hair |
Related Artists:
Frederic Leighton, 1st Baron Leighton
Frederic Leighton, 1st Baron Leighton PRA (3 December 1830 - 25 January 1896), known as Sir Frederic Leighton, Bt, between 1886 and 1896, was an English painter and sculptor. His works depicted historical, biblical and classical subject matter. Leighton was bearer of the shortest-lived peerage in history; after only one day his hereditary peerage ended with his death.
TRAVERSI, Gaspare
Italian Painter, ca.1722-1770 Italian painter. He was apprenticed to the elderly Francesco Solimena, whose late style, a reinterpretation of the Baroque art of Mattia Preti, influenced his earliest works. At the same time he studied the naturalist painters of the 17th century: Preti himself, Giovanni Battista Caracciolo, Jusepe de Ribera, Filippo Vitale and Francesco Fracanzano. Classical art also attracted him, and in the 1740s he began to make journeys to Rome to study the influential works of Bolognese and Roman classicism: paintings by Guido Reni, Guercino and the Carracci family, and by Carlo Maratti. During one of these visits he copied two pictures by Maratti, then in S Isidoro, Rome: the Flagellation and a Crucifixion . In the following year he was in Naples; three canvases of scenes from the Life of the Virgin (Naples, S Maria dell'Aiuto), one of which is signed and dated 1749
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.